Den ätbara staden

Landsbygden har skapat städerna. Utan lantbruket i glesbygden skulle inte de folktäta städerna finnas. För att mata alla hungriga munnar har man under åren behövt att effektivisera matproduktionen. Tyvärr har det inte alltid skett i samklang med naturen. Ju längre logistisk kedja, desto större blir matproduktionens negativa konsekvenser för naturen. En grönsak som flygs hit från andra sidan världen lämnar ett orimligt stort kolfotspår i förhållande till dess energivärde. Det är bättre att odla sin mat närmare hemmet. Varför inte i staden? 

Copyright Erno Launis

Gerillaodlingens ABC

Det ätbara staden syftar till småskalig odling i urban miljö, fiske i stadens vatten och utnyttjandet av växterna i parker och skogar. I Helsingfors har framför allt miljöföreningen Dodo drivit på utvecklingen. Staden har också bidragit genom att erbjuda den nya generationens stadsodlare mark på flera olika platser.

På Slakthuset, som öppnades 2012, har stadsodlingen synts mycket. När säsongen började delade Dodo ut 94 odlingssäckar till intresserade. Snart började örterna att gro. Slakthusets restauranger hade tillgång till 10 odlingslådor där de kunde plantera grönsaker och örter för restaurangernas matlagning. Man vill absolut fortsätta att samarbeta med odlarna i framtiden, eftersom urbana odlingar mitt i staden har långtgående, positiva konsekvenser för stadskulturen. Arbetsgruppen skulle gärna se även bikupor på Slakthuset, eller varför inte ett hönseri.

I Fiskehamnen har man jobbat med stadsodling sedan 2010 med 150 säckar. Säckarnas innehåll varierar från odlare till odlare, men rädisor, ärter, gröna bönor och sallader hör till de vanligaste växterna. Odlingen, som skapades i av Dodo och desingbyrån Part, fortsatte sin verksamhet även under sommaren 2012 och var lika populär som tidigare. De som fått upp smaken vill sällan ge upp sina säckar, så odlaromsättningen har inte varit särskilt stor. Efterfrågan för odlingsmark är i dagsläget större än tillgången, och arbetsgruppen hoppas att staden tillåter nya odlingar även i 2013 och 2014.

Under det gångna året har Dodo startat odlingar även i Högholmens djurpark. Skörden blev så pass stor att den även räckte till djurparkens boende.

Hittills har stadsodling mest varit en hobby för hippa stadsbor, men det finns inget som säger att det inte skulle kunna utvecklas till professionell verksamhet redan i en nära framtid – verksamhet som skulle kunna sysselsätta människor och ha en betydande påverkan på Helsingfors ekologiska fotavtryck. Den odlingsbara ytan växer, och det behöver inte vara svårt att hitta nya ytor. Många av innerstadens tak, till exempel, passar utmärkt för stadsodlingar. Helsingfors odlingsyta kan faktiskt multipliceras relativt enkelt.

Morot eller piska?

När man tänker sig att Dodos första stadsodling var en gerillalott utan tillstånd i Böle i 2009, kan man konstatera att stadsodlingen utvecklats i en rasande fart. 2012 är verksamheten en legitim service som riktas till stadsborna och till och med utövas i stadens lokaler.

Arbetsgruppen vill ge en eloge till staden för modet att ta tag i fenomen som bubblar under ytan och bidrar till en positiv förändring. Denna fördomsfria attityd kom fram även under Restaurangdagen i november 2012, när fler än tio temporära restauranger fick låna stadens lokaler på Slakthuset. Restaurangdagens restauratörer baserar inte sin verksamhet på lagartiklar, och därför är det viktigt att staden kan agera flexibelt, i stället för byråkratiskt, när det tjänar ett högre syfte och gör stadsrummet mer levande.

Även stadens politiker har upptäckt charmen med urban odling. En partigränsöverskridande grupp från Helsingfors stadsfullmäktige startade våren 2012 ett projekt för att uppmuntra till stadsodling. Gruppen jobbar för gröna tak och fler frukträd i staden. De vill också se fler grönsaksodlingar på innerstadsgårdarna, och på deras initiativ fick balkongen på stadshusets innegård en egen liten odling.

Stadsodling handlar inte bara om näring, utan även om en strävan att upprätthålla stadsbornas kontakt till matproduktionens grunder. När man påtar i grönsakslandet lär man sig att uppskatta naturen och miljön. Mångsidiga, rika naturupplevelser gynnar både staden och dess invånare.

Ett exempel på en enkel innovation, som ökar möjligheterna att utnyttja den ätbara staden, är satokartta.net-sidan. Den drivs av en grupp frivilliga och  utökades under 2012. Sidan består av en karta där man markerat alla fruktträd och bärbuskar på allmänna platser. Det finns tusentals fruktträd och bärbuskar i Helsingfors, och allemansrätten gör det möjligt för vem som helst att njuta av skörden. Bara att skölja och stoppa i munnen!

I framtiden kommer stadsodlingen att ingå i planeringen när man ritar nya stadsdelar. Det gäller i alla fall för Kungseken, där man som bäst planlägger ett nytt, ekologiskt bostadsområde med 5 000 invånare. I Skomakarböle planerar staden att bygga ett koloniområde med 90 stugor, omgärdade av 200 kvadratmeter odlingsmark per stuga. Byggandet förutsätter dock en förändring i detaljplanen, och ett beslut ska komma under 2014. Nya koloniområden planeras även i Mellungsby och Östra Baggböle.

Om alla planer blir av är en sak säker: i framtiden kommer Helsingfors att smaka även bättre!